Jaktsäsongen 09-10

Tänkte ändå börja med att summera jaktsäsongen då den nu börjar gå mot sitt slut.

Den började som vanligt i augusti med bockjakten.

Mitt intresset för den jaktformen är sannerligen inte vad det varit. Jag var säkert inte ute mer än ett par, tre tillfällen. Jag var i kontakt med några djur men inget blev fällt och intresset svalnade ganska fort.

Rådjursjakt med hund har det heller inte blivit mycket av denna säsongen. De tillfällen jag varit ute i skog och mark har det mest blivit att jag gått med min fars finnstövartik efter hare.

Detta pga av att han själv bröt benet ganska illa i våras. Han har varit förvisad till vägpass under hela säsongen.

Jag hoppas innerligt för hans skull att hans nästa operation bli lyckad och att han kan göra comeback nästa säsong.

Harjakten är väl den jaktform jag uppskattar mest. Kanske för att det är den jag är uppvuxen med.

För övrigt så har hararna även de fått passera tämligen ostörda under säsongen.

Älgjakten däremot var det verkligen fart på. Skogarnas högvilt formligen hoppade ur varenda buske under första älgjaktsveckan.

Under måndagen såg jag hela 6 älgar och fick på eftermiddagen fälla en kalv. Detta hör sannerligen inte till vanligheterna utan var blott min andra älg under alla de år jag varit med och jagat.

Det fälldes ytterligare en kalv och en ko under eftermiddagen och på tidagens morgon sköts det en tjur och jakten var över för i år.

Älgstammen verkar formiligen ha exploderat häromkring. Det märks tyvärr också i det ökande antalet viltolyckor.

Några riktiga höjdpunkter har det här jaktåret trots allt innehållit:

I mitten av januari samlades 36 jägare i 23 gradig kyla för vildsvinsjakt med ställande hund.

Resultatet blev 3 fällda grisar och rejält blodad tand för egen del.

Den 23 januari var det dags för rävjakt. Jag hade turen att få fälla en räv på drev redan tidigt på morgonen. (bilden) Jag fick ytterligare en i pass lite senare men den klarade sig med minsta möjliga marginal.

När man sammanfattar en hel jakt säsong så här med x antal tillfällen i skog och mark, så har det sannerligen inte varit myket krutrök i luften.

Nu är det ju heller inte det som är det viktigaste. Utan de minnen och ögonblick som etsat sig fast i bakhuvudet och som man förhoppningsvis får bära med sig livet ut.