söndag 12 juni 2011

Dagar man minns!


123 cm

Dimman låg tät över sjön när Fredde och jag tuffade ut vid halvsjutiden på söndagsmorgonen. Meterologerna hade dock lovat halvklart väder med en del sol och lagom med vind från väst.
Har lagt mina tre sista fiskepass efter gös med ett riktigt klent resultat så nu var det dags att ge gäddorna en chans igen.

Vi ankrade upp vid en känd hotspot och började plocka fram jerk-grejerna.
Efter en handfull kast högg första gäddan, en liten snipa som snabbt krokades av.

Nästa kast placerades på samma ställe och direkt när jag sträckte upp linan kände jag att en ny gädda tagit tail-betet. Att det var en bättre fisk kändes direkt och framförallt såg den fin ut när den gick upp i ytan direkt vid mothugget.

Den följde ganska snällt med in mot båten och vi skymtade den innan den dök ner mot botten. Då som först såg vi att den var riktigt stor. Hoppet om en fisk i tio-kilosklassen tändes för första gången.
Den gjorde sen några tunga rusningar, men ganska snart var den uppe vid ytan nära
båten igen. I det läget var det inga tvivel längre. Fisken hade en enorm skalle och var riktigt grov över nacken.
Nu var jag riktigt nöjd över att jag tagit med min nya Savagear håv!
Gäddan gled hur smidigt som helst in i håven och kunde krokas loss i vattnet.

Nu såg vi att fisken var enorm och väl i vågpåsen visade vågen 12,5 kg! Nytt pb med råge!
Längden mätte vi till hela 123 cm.

En magnifik fisk som efter några kort fick simma tillbaka ner i djupet igen.

En blandnig av eufori, ödmjukhet och säkert en massa andra känslor gjorde att jag satt med en kopp kaffe en lång stund efteråt, oförmögen att fiska vidare.


Lite brottning.


Jag har lagt många timmar i jakten på en gädda i den här kalibern så visst var jag både nöjd och tacksam över att äntligen få hålla i en så massiv fisk. Samtidigt var det oerhört skönt att få se den simma tillbaka igen. Förhoppningsvis återhämtar den sig fort och kan äta sig ännu fetare och större i framtiden.
Kanske kan den glädja mig eller någon annan ännu en gång.

Vi fick ett gäng smågäddor till och jag tappade en riktigt fin abborre på 5-6hg vid båtkanten. Men vad gör väl det en sån här dag.


Världens bästa bete just nu! Tail av Kent Sundin.




måndag 6 juni 2011

Sol, värme och gösfiske!




Ledighet och riktigt finväder lockade till fiske efter gös i helgen.
Tyvärr var inte gösarna särskilt samarbetsvilliga.
På lördagen var det trolling som gällde. En hel del aktivitet i vattnet, fina ansamligar av betesfisk men endast två mindre gösar upp i båten.

Till söndagen hade vi lyckats få tag i ett 30-tal mört.
Fredde och jag var ganska övertygade om att nu skulle vi kunna lura de svårflörtade gösarna.
Det började bra vid första uppankringen, hugg direkt! Men ingen kontakt vid mothugget, mörten borta. Så skulle min kväll se ut skulle det visa sig.
Fredrik lyckades få upp två mindre fiskar som fick gå tillbaka för att växa till sig ytterligare.
Fisket har varit riktigt motigt sista tiden nu men skam den som ger sig. Bara att bryta ihop komma igen.
Snart kanske man sitter i en båt nånstans med drygt 6kg gösguld i armarna och ler som en idiot med hela ansiktet.

Håller värmen i sig blir det nog en del göspass framöver. Det är en riktigt intressant period nu innan midsommar.
Ska även försöka hinna med något kvällspass efter gädda nu i veckan.